Öka rörligheten

Av Eva Östling Ollén, regionchef Svenskt Näringsliv Malmö

Förra månadens krönikör var min kollega Claus Spiegelhauer från Dansk Industri. Jag vill inleda med att tacka honom för ett bra ett inlägg och jag kan inte annat än att instämma i allt det kloka han skrev.

En av globaliseringens grunder är kontakter mellan människor och länder. Det är vare sig något nytt eller något konstigt. Det har alltid förekommit – ibland mer, ibland mindre. Det är bara takten som ökat. Att försöka stoppa globaliseringen är som att försöka stoppa snösmältningen om våren. Det är varken önskvärt eller möjligt. Vi kan inte stänga ute omvärlden. Men vi kan rusta oss för att ta tillvara på alla de möjligheter som globaliseringen innebär.

Och Öresundregionen har alla möjligheter framför sig. Att vi finns i en gynnsam region måste tillvaratas och utvecklingen bör fokusera på att möjliggöra globaliseringen så att dess goda effekter kommer regionen till godo. Vi ska inte begränsa dess möjligheter genom felaktiga och osunda regelverk.

Handel, kapitalrörelser, informationsflöden och människors rörlighet kan regleras på olika sätt. För hundrafemtio år sedan behövde man pass för att resa mellan svenska städer och för bara några årtionden sedan för att åka mellan Sverige och Danmark. Idag tycker vi att det är löjeväckande. Nu kan vi bo, studera och jobba var vi vill i stora delar av Europa och tycker att det är en självklarhet.

Tyvärr finns dock fortfarande ett flertal, kanske inte löjeväckande men väl upprörande regleringar kvar, som begränsar vår rörlighet. Ett exempel är utformningen av den så kallade Montörsregeln. Montörsregeln ingår i den bilaterala lagstiftningen mellan Sverige och Danmark. Den innebär att om en svensk eller en dansk är utstationerad i upp till 180 dagar i ”det andra landet”, fortsätter man ändå att betala skatt i sitt hemland. Det betyder alltså att i praktiken att man på enkelt sätt utan skattekrångel kan prova på att arbeta i grannlandet. På så sätt stimulerar man rörligheten på arbetsmarknaden, ger företagen tillgång till en breddad bas av kompetens samt bidrar mycket konkret till att stimulera integrationen inom regionen.

Så vari ligger då problemet? Jo, i den lilla passus man lagt in i §15d som säger ”denna regel gäller ej uthyrning av arbetskraft”. I ett enda svep undantar man en bransch som sysselsätter över 16.000 personer någon gång per år, i bara Skåne med omnejd. Detta är inte bara en stark inskränkning i möjligheten att ge globaliseringen fritt spelrum, det är också en mycket stark reglering mot konkurrens på lika villkor. Ett av de problem som dessutom många företag vittnar om i regionen är att hitta rätt kompetens och då måste vi med alla medel främja möjligheten till kompetensförsörjning.

Man skulle önska att detta vore en gammal omodern lag som låg högt i prioriteringsordningen för att skrotas. Tyvärr tillkom lagen så sent som 1997 när man helt gjorde om den nordiska skattelagstiftningen. Det var bland annat då man ändrade reglerna för var man beskattas, till att nu gälla beskattning i det land man arbetar i. Och även om politikerna på båda sidorna sundet är väl medvetna om lagens negativa inverkningar och begränsande effekter på regionen, händer alldeles för lite.

Öresundsregionen har goda förutsättningar att bli en vinnare i globaliseringen. Men det beror på hur vi utnyttjar våra styrkor och hanterar våra svagheter.